Vad är det egentligen?
En del menar att det är när man delar lika på alla sysslor i hemmet och arbetar lika mycket. Varannan vecka matlagning, dammsuga varannan gång osv.....
Att mannen och kvinnan delar på föräldraledigheten så att de får lika många dagar var.
Jag tror mera på frihet att välja själv hur arbetet fördelas, och att komma överens, kompromissa.
Det är jämnställdhet för mig.
Nu menar jag arbetet hemma (för ja, det är ett arbete att ta hand om hem och barn, lite dåligt betalt bara;))
och arbetet utanför hemmet.
Om man vill dela lika på precis allting, så "go for it". Men vill den ena vara hemma och den andra föräldern vill jobba och trivs med det, så gör så. Sen spelar det ju ingen som helst roll om det är kvinnan som arbetar eller mannen. Bara man är överens.
Jag själv vill vara hemma med våra barn. Länge. Jag får en stor klump i magen vid tanken på att våra barn ska gå långa dagar på dagis, att de sen när de börjar skolan måste gå på frita efteråt.
Att de bara hinner komma hem och äta middag för att sen gå vara så trötta att de går och lägger sig efter en timme. Att inte hinna umgås.
Jag vill lämna och hämta på dagis/skola. Jag vill ha dem hemma på mellis så att vi i lugn och ro kan prata om deras dag. Jag vill laga maten och sköta all inhandling. Städa är väl ett "nödvändigt ont" som jag gärna skulle slippa...
Jag vet inte, kanske är jag en gammal kvarleva från 50-talet.
Eller är det så att den ultimata jämnställdheten är just friheten att kunna välja hur arbetsbördan är fördelad? Det vill jag gärna tro.
Jag tycker att det är lika rätt att arbeta långa dagar, om det är det man vill och mår bra av.
Men jag vet också, att det är inget jag skulle må bra av.
Djupa tankar en måndagsmorgon... ;)
P&K
En del menar att det är när man delar lika på alla sysslor i hemmet och arbetar lika mycket. Varannan vecka matlagning, dammsuga varannan gång osv.....
Att mannen och kvinnan delar på föräldraledigheten så att de får lika många dagar var.
Jag tror mera på frihet att välja själv hur arbetet fördelas, och att komma överens, kompromissa.
Det är jämnställdhet för mig.
Nu menar jag arbetet hemma (för ja, det är ett arbete att ta hand om hem och barn, lite dåligt betalt bara;))
och arbetet utanför hemmet.
Om man vill dela lika på precis allting, så "go for it". Men vill den ena vara hemma och den andra föräldern vill jobba och trivs med det, så gör så. Sen spelar det ju ingen som helst roll om det är kvinnan som arbetar eller mannen. Bara man är överens.
Jag själv vill vara hemma med våra barn. Länge. Jag får en stor klump i magen vid tanken på att våra barn ska gå långa dagar på dagis, att de sen när de börjar skolan måste gå på frita efteråt.
Att de bara hinner komma hem och äta middag för att sen gå vara så trötta att de går och lägger sig efter en timme. Att inte hinna umgås.
Jag vill lämna och hämta på dagis/skola. Jag vill ha dem hemma på mellis så att vi i lugn och ro kan prata om deras dag. Jag vill laga maten och sköta all inhandling. Städa är väl ett "nödvändigt ont" som jag gärna skulle slippa...
Jag vet inte, kanske är jag en gammal kvarleva från 50-talet.
Eller är det så att den ultimata jämnställdheten är just friheten att kunna välja hur arbetsbördan är fördelad? Det vill jag gärna tro.
Jag tycker att det är lika rätt att arbeta långa dagar, om det är det man vill och mår bra av.
Men jag vet också, att det är inget jag skulle må bra av.
Djupa tankar en måndagsmorgon... ;)
 |
P&K
Bra sagt tycker jag, alla familjer är olika, man får verkligen ta vara på tiden med barnen...tiden går ju så fort. Kram
SvaraRaderaJa det ar ett kansligt amne som manga arbetande mammor far daligt samvete av. Som du sager sa ar det bara att kora pa vad som funkar bast i varje familj och for varje individ. Vi har tur med att Alva stormtrivs pa dagis och att vi har ett bra forhallande med personalen. Men visst blir det langa dagar for henne stackarn. Personligen sa kanner jag ocksa att jag har investerat mycket tid och arbete i min utbildning och karriar sa det skulle vara svart att ge upp. Men nar man val tanker efter sa ar det ju ens barns valmaende som ar det allra viktigaste i varlden. Ibland tror jag bara att jag kor pa och slar undan jobbiga tankar... det ar lattast sa. Jag hoppas att Alva mar bra och att det inte skadar henne att ga langa dagar pa dagis 4 ggr i veckan. Men visst finns tvivlet dar... Nar bebis nummer tva kommer sa ska jag vara hemma ett ar och troligtvis 'bara' jobba tre dagar i veckan efter det. Vi far se. Kram
SvaraRaderaEmma: Ja det är inte klokt så fort det går! Snart är Olivia tonåring! Hua....Kram
SvaraRaderaErika: Jag skulle säkert känna annorlunda om jag hade ett jobb som jag älskade, och att Alva bara får vara på dagis 4 dagar/ vecka är ju jättebra, och säkert skönt för er också. Det är ju faktiskt inte den mängden tid man spenderar med barnen utan kvalitèn på den tiden man tillbringar med dem som är det avgörande! Jag är säker på att Alva har ett toppenliv med er till föräldrar! Kram
Ah sa snallt av dig att saga det =)
SvaraRaderaAlva vaknade minst 10 ggr inatt! Ingen aning varfor, kanske haller hon pa att bli sjuk eller sa var det drommar. Onskar att jag kunde vara hemma idag. Inte kul att sitta pa jobbet med dimma i huvudet. Och stackars Alva var ocksa trott imorse, nar vi kom till dagis sa tittade hon pa mig och sa: hem mamma. Da skar det i hjartat. Ska nog skylla pa halsont och ga hem efter lunch sa hon kan fa eftermiddagen hemma. Oj vad avundsjuk jag ar pa ditt liv idag, du som har lyxen att lata barnen stanna hemma om dom ar trotta. Kram pa er
Jobbigt när man inte får någon längre sammanhängande sömn..
SvaraRaderaDet är en lyx, som du skriver , att kunna vara hemma bara för att de är trötta och inte sovit ordentligt. Jag brukar tänka på det, om jag skulle jobba utanför hemmet så skulle de ju inte kunna vara hemma pga trötthet. Vård av trött barn lixom ;)
Ibland får de stanna hemma bara för att jag tror att de håller på att bli lite sjuka.... Hönsigt, men skönt... ;) Och ibland "tjuvar" jag dem från dagis och hittar på något skoj, åka till lekland eller så. Det är jätteskönt , tycker jag, att de slipper stressa när de är små och att vi kan ta dagen som den kommer och vad vi känner för. Superlyxigt!
Du anar inte hur mycket jag langtar efter att vara hemma i ett ar just nu. 'Bara' tva manader kvar! Jippie! Ha en skon helg. Kram
SvaraRadera