Alvas samvete...

Alva har haft ett hemskt dåligt samvete över Noahs arm.
Det var ju hon som skulle hjälpa Noah genom att lyfta upp honom på stången, och sedan föll han därifrån.
Hon grät när Nicke berättade att Noah hade brutit armen och att han skulle få gips.
När Nicke och Alva var och hämtade oss på sjukhuset så vägrade hon först att titta på Noahs arm, och så grät hon lilla gumman.
Hon var rädd att vi var arga på henne och att fröknarna på förskolan skulle vara arga på henne och tycka att det var hennes fel att Noah hade brutit armen.
Efter många förklaringar och ömhetsbetygelser så tror jag att hon insåg att det var en olycka och att det inte alls var hennes fel, och att absolut ingen var arg på henne.
 Stackars liten.
Först ville hon inte alls gå tillbaka till förskolan , utan ville vara hemma med Noah tills han var frisk nog att gå tillbaka. Men sedan fick jag iallafall iväg henne dit dagen därpå, och det var nog bra för henne att se att ingen tyckte att det var hennes fel.
Noah har inte lika ont i armen idag, och han rör lite på den, men hemskt lite.
Jag försöker få honom att röra på fingrarna lite mer, de har blivit lite svullna, och han rör på dem men vill helst slippa. Det gör lite ont då säger han.
Men i övrigt är det full fart på den lille gossen, lite tröttare än vanligt så han har fått sova middag både idag och igår.
Idag har vi varit på HC och shoppat lite. En kortärmad skjorta till Noah, det är lättast att få på över gipset.

En skön "tröjponcho" till kalla höstdagar, till mig....

Ett nattlinne till Alva.

Sötnos-Noah, dagen innan gipset.

P&K