Skräckisar

Jag har en sorts hat-kärlek för dåliga skräckfilmer. Ja jag skriver dåliga för det är de egentligen.
Det jobbiga med att kolla på en skräckfilm är inte alla läskiga mördare som springer omkring och yxmördar till höger och vänster, utan alla dessa hjärnslöa offer som gör precis som man INTE ska göra om man inte vill få kniv i pannloben.
De går ner i källare, fast lampan är trasig där (och självklart är det mitt i natten) + att de hört mystiska ljud därifrån. Hur puckat som helst. En normal människa hade lagt benen på ryggen och stuckit ifrån huset efter att ha hört konstiga ljud ifrån källaren när de vet att en serie-yxmördare härjar som besatt i grannskapet.
De bara måste åka ut till ett ödsligt landställe med närmaste granne 2 mil bort när de har en stalker med seriemördartendenser efter sig. Jättesmart.Not.
Och vad du än gör ska du inte öppna en kylskåpsdörr när du är ensam hemma, för när du stänger den står alltid en högst läskig människa där med en kniv eller motorsåg i handen.
Och åk aldrig på en enslig landväg när du få punka, för när du sedan går till den närmsta gården så bor det alltid en lagom inavlad familj där som har ett mänskligt slakteri i den ena ladan och en människo-uppfödning i den andra.
Men även fast jag vet vad som ska hända och när i dessa filmer, så är det med en skräckblandad förtjusning och ett litet pirr i maggropen jag fixar en film till fedagskvällen, en skräckis.
Det säger väl lite om min intelligens, hur puckad är inte jag liksom?   ;)

P&K