Hennes namn är inte heller Pelucka, som vi kallar henne, utan vi tror att hon heter Serife. Eller så betyder Serife "jag är skitnödig och måste låna toaletten", vi vet inte riktigt, men emellanåt pekar hon på sig själv och säger "Serife".
Första sommaren sedan vi köpt vårt hus, för 8 år sedan, så ringde det på dörren, och där stod hon.
1,40 cm hög med puckelrygg och med en mustach som skulle göra Tom Selleck grön av avund.
Trots att det var 30 grader varmt ute hade hon på sig 3 kjolar och minst 2 koftor, sjal på huvudet och raggsockar. Halsduk brukar hon också ha. Ålder är obestämbar, men vi gissar på mellan 70 och döden. Så där stod hon och frågade - Jag pelucka? och höll ett äpple i handen. Ja, vad säger man... Oförståndiga som vi var, nyblivna husägare så sa vi -okej, du pelucka. Vi hade då 4 äppelträd, 1 päronträd,1 plommonträd och ett aprikosträd. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med all frukten, så visst fick hon peluka sig en påse äpplen!
Föga anade vi att hon nu ansåg sig som en i vår familj....
Efter det så kom hon varannan vecka och huserade i vår trädgård. Hon hade med sig jord i ICA-påsar som hon släpade på och sedan öste runt våra vinrankor. Undrar just vad det var för jord, och om hon använt något kurdiskt specialgödsel, kanske från en människa?????
Hon lämnade presenter varje påsk, barnen fick godispåsar och varje jul kom hon pulsande i snön och gav barnen billiga mariekex från Willys eller tomtar som var till halva priset.
När jag såg henne komma , brukade jag försöka gömma mig, men hon gav sig aldrig utan ringde enträget på tills jag öppnat dörren. Tror sjutton att hon höll stenkoll på om vi var hemma eller inte.
När jag väl öppnat dörren , liten springa försiktigt, så brukar hon dra upp dörren och kliva rakt in i vårt vardagsrum och sätta sig i soffan. Där satt hon och försökte prata kurdiska-svenska med mig, frågade -var är bror? som jag tror att hon kallar Nicke. Jag vet inte, man kanske gifter sig och får barn med sina bröder i Armenien. Skulle ju förklara ett och annat.....;)
Hon brukar hålla handen framför våra ansikten och "välsigna" oss. -Jesus kristus , utropar hon och gör korstecken över sitt bröst. Marshala, brukar hon också utropa emellanåt.
Jag tror att Olivia har tyckt det har varit liite pinsamt när hon har haft kompisar hemma som blivit välsignade av Pelucka.... De brukar undra vem hon är, det gör jag också.....
Ibland hade hon med sig sin otroligt vindögda syster, när hon tänkt att plundra våran trädgård på mer än hon orkar bära själv...
Trots att vi nu huggit ned alla äppelträden utan ett, så fortsätter hon att komma och pelucka.
Jag minns en gång när Olivia var mindre och hon var ute när Pelucka kom. Olivia plockade ett smultron och skulle just stoppa i munnen , när Pelucka fick syn på det och skrek förskräckt något på kurdiska och slog undan smultronet från Olivias hand. Olivia stod där med gapande mun och fattade ingenting. Inte vi heller för den delen, men jag antar att Pelucka trodde att det var ett giftigt bär eller nå´t.
Men nu under hösten har hon inte kommit och peluckat äpplena, som hon alltid gjort annars. Hon var hos oss i somras och då hade hon knutit 2 halsdukar runt magen och sa - ont, och drog i halsdukarna.
Hoppas att hon blir frisk, så att hon inte har gått och dött. För nu, när hon inte har kommit till oss på flera månader, så saknar man henne lite.... Det är ju inte alla som har adopterat en Pelucka, eller det var väl mest hon som adopterat oss.
Så, Pelucka , du får komma och hälsa på oss igen så att vi ser att du lever.... God jul på dig.
 |
| Har googlat järnet på "gammal armenisk tant med sjal" men hittar ingen bild. Så därför blir det en bild på äpplen istället! |
Puss o kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar