Tjoho

Noah blev av med sitt gips, och den lilla armen är smal som en liten mask. ;)
Vi var först hos ortopeden och fick gipset borttaget 12:50.
Sedan direkt upp till röntgen och där fick vi vänta till kl 14:35.
14:40 hade vi tid hos ortopeden igen, men han var en timme försenad, så först 15:40 fick vi komma in dit.
Så vi kom dit vid halv ett och var hemma igen kvart över fura....
 Lååång dag med en aktiv liten tre-åring kan tyckas. Matsäck hade vi med som vanligt för att spä ut tiden lite. Apelsinjuice, banan och pepparkaka.
Det första ortopeden sa när vi kom var:
"Dig kommer jag aldrig att glömma Noah, jag har haft många patienter, men den här killen slår dem alla med hästlängder! Så duktig kille, sa inte ens "Aj" en enda gång! Heeelt fantastiskt! "
Lovorden haglade över vår lille kille och mammahjärtat svällde tills det nästan exploderade.
Så tillbaka till hans arm ja. Den ska inte gipsas igen eftersom man aldrig gipsar armbågar mer än tre veckor (den förra ortopeden hade fel) pga att man då riskerar att få nedsatt rörelseförmåga i armen.
Han sa att vi får hoppas på det bästa och att han ska vara försiktig med sin arm, och hålla tummarna för att han inte bryter den igen. Den är ju väldigt skör nu innan den läkt helt.
Hm, han får nog vara hemma ett tag till tror jag.....
På väg till sjukhuset hände en liten gullig sak.
Vi kom på cykeln och framför oss stod en dagisgrupp på vägen vi skulle fram på.
Så för att varna sina dagiskamrater från den farliga cykeln som kom i full fart (jag och Noah) så vrålade en liten kille till sina vänner, och pekade mot mig och Noah:
- Akta en cykling!
Ja, det är jag det - en cykling!
Fint namn på en cyklist i sina bästa år tycker jag!

Kolla, en "cykling"!!!!  =)

P&K