Gråt och tandgnissel...

Noah vill inte gå till dagis.
Han har varit hemma mycket nu pga förkylning och att han alltid får sån hosta när han blir sjuk. På grund av han dåliga lungor. Och eftersom jag inte har något jobb just nu, så får han gärna vara hemma lite extra länge så att jag vet att han orkar med dagis-tempot ordentligt innan han får gå tillbaka. När han är förkyld så behöver han inte springa mer än 5-10 meter innan  han behöver en puff luftrörsvidgande + att han behöver få sin lite starkare astma-medicin en gång extra om dagen, 3 gånger istället för som alltid annars morgon och kväll. Han blir lätt "igenslemmad" i halsen vid sjukdom, och då vill han heller inte äta nå´t.
Så, han får vara hemma hos mig mycket...
Men nu är han ju frisk och ska gå sina 15 timmar/v på dagis. Det vill han inte. Från och med det att vi vaknar säger han:
- Jag kan inte gå dagis ida´, jag sjuk, feber och hosta!  Och så hostar han lite och hoppas att vi ska gå på hans sjukbluff. Men icke!
Imorse när jag lämnade honom, så var jag tvungen att bända loss hans små fingrar från min handväska som han krampaktigt försökte hålla sig fast vid, samtidigt som han skrek i panik:
- Maaammmaaaa, jag vill inte gå dagis, jag vill heeeem!!!!
Inget jobbigt alls.... Då är det bara att låtsas som om allt är skitkul och vinka klämkäckt för att sedan vända sig om och gå därifrån.
 Då kommer fulgråten... Snorbubbelgråt med hulk...
Guud vad det känns illa i mammahjärtat! Tankarna bara far omkring i huvudet. Tänk om han känner att jag övergiver honom, vad ensam han måste känna sig. Usch!
 Fröken såg ju att jag tyckte att det var jättejobbigt, så hon ringde mig 5 minuter efter jag gått därifrån och sa att allt var bra nu, att Noah satt i frökens knä och läste en bok om nallar. Snällt!
Om jag inte trodde att han hade det bra där , och visste att det går över efter några minuter så skulle han inte behöva gå dit mer. Men jag vet ju att det är bra för honom där och att han är så stor nu att han behöver den stimulansen de kan erbjuda där, för att lära sig saker och utvecklas.
Men jobbigt är det!

P&K