Det är inte alltid man är den mamma man så gärna vill vara. Den där snälla, varma ,gosiga mamman som aldrig höjer rösten. Igår tex när jag hämtade Alva och Noah från dagis. Jag hämtar dem på två olika avdelningar och det gör att det ena barnet får stå fullt påklädd i vintermundering och vänta på att syskonet blir färdigt. Själv har jag också på mig ytterkläder och innan vi kommit ut så har det gått minst 20 minuter. Svetten rinner på ryggen och minsta motgång känns jättejobbig, varma och trötta och irriterade alla tre.
När vi sen promenerade hemåt så "skojhalkade" Alva rakt i en hundskit som precis värmts upp i solen... Med flit, hon trodde kanske att jag skulle skratta. Men jag skällde istället på henne och visade på hundbajset på hennes overall. Hon blev tyst och efter en stund sa hon med darrande stämma
- Mamma nu känner jag mig inte så modig längre... det känns som om alla ska skratta åt mig....
Åh, vad jag kände mig som världens sämsta mamma..... (tjuter bara jag tänker på´t)
Eller att kunna behålla lugnet när Noah smitit in i badrummet (som vi alltid måste ha stängt till, men jag måste glömt just då) och hämtat en shampoflaska som han sen på en sekund hällt ut över nya soffan, mattan och vardagsrumsbordet...
Då är det svårt att vara en bra pedagogisk mamma utan att bli arg....
Nej, livet som mamma ÄR jobbigt, men jag skulle inte vilja byta liv med någon annan. Mina barn ÄR bäst och finast! Iallafall när de sover ;)
PoK
Och jag som tycker att det kan vara krangligt att ta pa Alva skorna nar jag hamtar henne pa dagis! Kanner mig ganska lyckligt lottad nu :)
SvaraRaderaSjalv forsoker jag vara bestamd mot min Alva men det gar inte sa bra. Jag ska bli lite tuffare har jag bestamt mig for och satta lite mer granser. Imorse t ex sa ville hon inte sitta i sin barnstol och ata frukost. Hon skulle ga runt fran rum till rum med sin rostade macka i handen och 'kolla in laget' i varje rum. Jag lat henne gora det for jag orkade riktigt inte ta den fighten sa tidigt pa morgonen men sen kom jag pa att jag skulle ha sagt nej. Jag tycker ju att hon ska sitta vi bordet nar hon ater men samtidigt sa gor det ju faktiskt inte sa mycket om hon inte gor det nan gang fast da sa visar man ju att man tycker det ar ok.
Overanalysering... kanske grubblar jag sa mycket for att det ar forsta barnet.
Det är inte lätt att vara mamma, vad man grubblar ibland och tänker...kanske för mycket. Man måste ju få bli arg och säga ifrån....eller?
SvaraRaderaOch det där med att alltid vara konsekvent..hur lätt är det.
Självklart måste man få bli arg och säga ifrån. Men ibland känns det som att jag inte gör något annat än skäller på dem....Och då blir man irriterad och arg på sig själv och det gör ju inte humöret nå´t bättre. Ska börja räkna tyst till tio innan jag tillåter mig själv att reagera, se om det funkar.
SvaraRaderaNär jag bara hade Olivia tror jag inte att jag blev arg på henne lika mycket som jag blir på de små barnen nu, främst Noah. Läs senaste inlägget....
Med flera barn måste man vara konsekvent och bestämmande har jag märkt. Då vet de vad som gäller och blir tryggare i sig själva. Men visst gör man undantag.... Svårt jobb det här med att vara morsa;).