Så var det dags igen.
Varje "vår" (läs vinter) så plockar Nicke fram sina stooora krukor med medelhavsväxter, olivträd,palmer, citronträd osv från garaget där de har vinterförvarats.
Behöver jag ens förklara hur mkt vissna löv och annnat skit som ramlar av när han bär dem uppför källartrappan till vardagsrummet där de mellanlandar för att sedan bära ut dem till uterummet där de tydligen ska "härdas" i "vårsolen" (läs vintersolen).
Och varje år är det likadant. In och ut mellan vardagsrummet (på natten) och uterummet (på dagen).
Att han inte bryter ryggen är för mig en gåta eftersom det inte är några små näpna krukor vi snackar om, utan de är stora som mindre elefantbadkar.
Att de sedan alltid dör minst en gång på "våren" är också något som alltid är likadant, för han glömmer nämligen alltid de små liven ute någon natt då permafrosten slår till med full kraft.
Sen ställs det ut permanent så fort natt-temperaturen stiger över 0 grader för att härdas lite till.
Sedan framåt sensommaren har de hämtat sig så pass att de inte längre ser ut som skrangliga pinnar med enstaka blad på, fast då är det såklart dags för dem att ta den lilla rundan mellan vardagsrummet (på natten) och uterummet (på dagen) igen och självklart glöms de ute en frostig natt och dör en liten smula innan han ställer dem i garaget för vintervilan. Han är inte bara händig, min kära man, han har gröna fingrar med! (Eller hur var det nu ???) ;) Puss älskling.
Varje "vår" (läs vinter) så plockar Nicke fram sina stooora krukor med medelhavsväxter, olivträd,palmer, citronträd osv från garaget där de har vinterförvarats.
Behöver jag ens förklara hur mkt vissna löv och annnat skit som ramlar av när han bär dem uppför källartrappan till vardagsrummet där de mellanlandar för att sedan bära ut dem till uterummet där de tydligen ska "härdas" i "vårsolen" (läs vintersolen).
Och varje år är det likadant. In och ut mellan vardagsrummet (på natten) och uterummet (på dagen).
Att han inte bryter ryggen är för mig en gåta eftersom det inte är några små näpna krukor vi snackar om, utan de är stora som mindre elefantbadkar.
Att de sedan alltid dör minst en gång på "våren" är också något som alltid är likadant, för han glömmer nämligen alltid de små liven ute någon natt då permafrosten slår till med full kraft.
Sen ställs det ut permanent så fort natt-temperaturen stiger över 0 grader för att härdas lite till.
Sedan framåt sensommaren har de hämtat sig så pass att de inte längre ser ut som skrangliga pinnar med enstaka blad på, fast då är det såklart dags för dem att ta den lilla rundan mellan vardagsrummet (på natten) och uterummet (på dagen) igen och självklart glöms de ute en frostig natt och dör en liten smula innan han ställer dem i garaget för vintervilan. Han är inte bara händig, min kära man, han har gröna fingrar med! (Eller hur var det nu ???) ;) Puss älskling.
P&K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar