Måste slå ett slag för en bra film vi såg igår kväll. My name is Kahn.
Jag tjöt som jag aldrig gjort förrut, ett tag var jag tvungen att bita i kudden för att inte fulgråta högt, snoret rann och tröjan var genomsur... :) Överdriver en liten smul kanske, men bra var den, och väääldigt lång...
En tänkvärd film som berör väldigt mycket. Nedan följer ett filmklipp och en recension från P1. Se den!
Jag tjöt som jag aldrig gjort förrut, ett tag var jag tvungen att bita i kudden för att inte fulgråta högt, snoret rann och tröjan var genomsur... :) Överdriver en liten smul kanske, men bra var den, och väääldigt lång...
En tänkvärd film som berör väldigt mycket. Nedan följer ett filmklipp och en recension från P1. Se den!
"Det finns två sorters människor, Goda och Onda. Det lär Rizvan Khans mamma honom den dag han berättar för henne om en diskussion han hört på gatan. Diskussionen handlade om hur hemska och elaka hinduer var. Rizvan Khans mamma berättar för honom att det inte går att se skillnad på goda och onda. Det finns varken någon färg eller religion som avgör vilken sorts människa du är.
Med den lärdomen reser Rizvan Khan, som har aspergers syndrom, från Indien till USA och San Fransisco för att bo hos sin bror.
Här lever han ett fridfullt liv tills attackerna den elfte september. I efterdyningarna utsätts Rizwan, som är muslim, och hans familj för stark rasism. Grannar som var vänner ser plötsligt familjen Khan som ett hot.
Hatet och de brutala konsekvenserna av det gör att Rizvan ger sig ut på en resa runt USA. Målet är att träffa presidenten. Han har en sak att säga till honom:
-My name is Khan and I’m not a terrorist.
Budskapet i den här bollywoodfilmen är oerhört tydligt. Det är inte religionen som avgör om du är ond eller god.
P&K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar