Snyft å snörvel......

Det är faktiskt rätt så jättesynd om mig. Ont i halsen, ont i huvudet och känner mig frusen. Som en överkörd grävling som sett sina bättre dar.
Stackers, stackars mig... ;) Det gäller att hålla igång hela tiden så att man inte har tid att känna efter.
Det är inte så särskilt svårt med Noah hemma (att hålla igång alltså). Men nu satte de sig ner och kollade på Alfons Åberg, och då passade jag på att sätta mig ner och läsa en tidning. Då kände jag just hur synd det var om mig.....

 Blir nog bättre imorgon! Hoppas jag för då är det inget dagis...
Frågade fröknarna på Noahs avdelning hur han skött sig nu i veckan, och den här veckan hade varit en klar förbättring om man jämför med den förra. Han har haft den "lite" fula ovanan att slå eller ännu värre spotta på fröknarna när de säger till honom, när han gör hyss.... Han blir tvärilsk när han inte får som han vill. Vevar runt och gormar värre än hulken på anabola.
 Inte så roligt att höra, men nu hade han varken spottat eller slagit någon fröken på en hel vecka! Jippiee!!!!
Hemma får han vredesutbrott när han inte får sin vilja igenom, men inte så att han slåss eller spottas.
Han vet vad han vill, verkligen. Vi får hoppas på att han tar den envisheten och förvandlar den till något positivt när han blir större, för om han bara vill kan han nog bli statsminister en vacker dag!
Mycket skrivet om Noah nu känner jag, men Alva och Olivia är så söta och snälla att de sällan, nu för tiden, hittar på några hyss....
Puss o kram