Powered By Blogger

onsdag 17 november 2010

Noahs dag!

Idag mina kära vänner är det Internationella prematurdagen! Den startade förra året och är till för att sätta fokus på för tidigt födda. Ett bra intiativ tycker jag. Själva visste vi (jag och Nicke) i princip ingenting om prematura barn innan Noah föddes i v 28. Nu har jag studerat och läst allt jag kommit över om för tidigt födda.Är lite av en självutnämd expert!
Minns när jag låg inlagd med Noah fortfarande kämpandes i magen och det stod klart att en förlossning inte skulle gå att stoppa, då kom det in en läkare från neonantalavdelningen och skulle förklara för oss hur det kan gå för barn som föds så tidigt.
 Han sa att alla barn som föds så tidigt ses som svårt sjuka, sedan finns det ju olika grader av hur dåligt/bra de mår. Och skulle vi se ännu längre fram så kan de flesta barnen gå i vanlig skola. Sedan förklarade han en hel massa vad som skulle kunna hända och vad barn födda i v 28 vanligtvis har för problem.
 Det både jag och Nicke reagerade på då var "så kan de flesta barnen gå i vanlig skola".
Skulle han bli hjärnskadad om han överlevde eller vad betydde det? Många prematurer får hjärnblödningar och det var vi jätterädda för, men första fokuset vi hade var ju att han skulle överleva.
Hans eventuella skolgång kändes oändligt långt borta. Som tur var, fick inte Noah någon hjärnblödning.
Men ångesten fanns där hela tiden, varje hjärnultraljud/röntgen var jättejobbiga.
Så idag blir det tårta och kalas och vi tackar högre makter för att vi fick behålla vår Noah hos oss, och att han är så pass frisk som han är. Skänker också en extra tanke till alla mammor och pappor och självklart de små barnen, som just nu går igenom den extremt jobbiga tiden på en Neo avdelning. Livet blir aldrig riktigt detsamma efter en sådan upplevelse. Men vi har lärt oss mycket på vägen.
Så kära vänner, skål!

Hur ska jag kunna älska dig 
när jag inte vet hur allt ska bli, 
när jag inte ens vet om du kommer att få leva?

Noah idag, vår prins!


Puss o kram

1 kommentar:

  1. Grattis Noah då...Ja han är en riktig kämpe, en riktig fighter....Ibland lite för mycket, jag har fortfarande ont i hakan sedan jag fick en brödkavel med full kraft av den lille prematuren :)
    Men jag älskar honom...
    /Pappa

    SvaraRadera