Min älskade man del 2

Jag har ju berättat om min otroligt flinke man redan. Han är inte bara en hejjare på hemrenovering, han är även en helt suverän cykelmekkare!
Jag har en cykel som jag älskar högt och använder jämt.
Folk som har provat min cykel, finner den inte lika attraktiv som jag gör, visst, den är trögtrampad, men man får ju se det positiva med det hela. Man får ju jobba lite hårdare och får ju lite mera muskler än på en glidarhoj med 200 växlar ( min har hela 3 växlar OCH fotbroms, ett måste för mig som har koordination som en lam bäver)
Jo, jag var i somras ute och cyklade med Noah på cykelstolen, då det plötsligt hördes en smäll från framdäcket på cykeln. Stannade genast och kollade, det var en eker som gått av.
Okej tänkte jag och ledde cykeln med Noah på hem. Det gick säkert att cykla på men med Noah därbak ville jag inte ta några risker.
Nicke åkte och köpte en ny eker (efter ett par veckor såklart) och mekkade sedan ihop den. När han gjorde det passade han så snällt på att spänna alla ekrarna. Det visade sig vara ett rätt så stort misstag, eftersom det nu är obalans i hela cykelaset
 När jag nu cyklar , cyklar jag helt och högst ofrivilligt i små , små s. Det liksom drar till i styret en gång i sekunden och så svänger styret fram och tillbaka. Noahs cykelstol har numera en inbyggd vibrationseffekt.
Dessutom har min älskade man fått fram ett väldigt fint gnisslande ljud, så att folk vänder sig om och kollar när jag cyklar. Där kommer jag på ett gnisslande elände med spasmer i armarna i en hastighet som en senildement snigel.
Jag som verkligen älskade min cykel, nu är den död... (dramatisk tyst paus)

snyft...

Puss o kram